Missfall.
Har gått oh funderat ett tag på missfall. Varför kan inte kvinnor prata om det? Det är jättevanligt. Och absolut inget fel. Jag är helt öppet med mitt. Det verkar som folk blir chockade att man ens vågar säga det. Ska det vara så? Många har fått missfall. Oftast märker man ingenting. Många tror att det bara är mens.
Din kropp fungerar som den ska då, det är fullt normalt. Det är bara bra att kroppen stöter bort det fostret.
Men det är jobbigt att gå igenom för många, DÄRFÖR är det viktigt att prata ut och berätta.
För det är MYCKET vanligare än man tror. Många jag vet, låt säga av 10 tjejer/kvinnor har kanske 8 stycken fått missfall som jag vet om.. Bara min egna lilla statistik.
Dom som VET om det. Sen finns det dom som inte har en aning, dom kanske tror att dom aldrig fått det men trist att säga att oftast har dom det. Jag tycker man ska stötta varandra. Jag vart inte så där jätteledsen över mitt, kände inte så mycket då. Det var för mycket omkring. Skulle blivit jätteledsen om jag fått två på rad.
Det var nån som sa till mig : "Jaha vad gjorde du då?" Som att jag medvetet gjort nått så jag fått missfall??
Detta är felet. Många tror att det kanske är nåt fel på en själv om man får missfall.
Jag blev gravid ca 4-6 veckor efteråt. Nu väntar jag som det verkar ett friskt barn, med alla saker på plats.
Så jag är bara SÅ glad att kroppen tog bort fostret innan, för det var det säkert fel på :(
Det känns ändå lite skönt, att ge dom som tror att det är fel på MIG en knäpp på näsan när jag blir gravid direkt efter och denna graviditet verkar gå bra.
Taskigt att säga så kanske, men nej så tycker jag. Hoppas ingen tar illa upp av detta inlägg, inte för jag vet varför. Men i såna fall säg till. Jag står för min åsikt och såhär tycker jag i alla fall.
Våga prata om det tjejer. Det är superviktigt med support för varandra. En karl kan aldrig förstå vad man går igenom "kroppsligt" fysiskt...
Ta hand om varandra!
Puss
Kommentarer
Postat av: Jenni
Ja alltså jag har ju bara i princip bara berättat för mina närmaste. Jag kände att jag inte vill skriva det på t ex bloggen där jag vet många läser som jag inte ens känner. Och jag tycker inte att de behövde veta det. För mig va missfallet skitjobbigt och jag tog det jättehårt. Och jag är fortfarande ledsen över det. Kanske för att jag redan har barn, och jag vet vad jag har förlorat. Men sen tycker jag samtidigt att det va bra att kroppen tog hand om det själv, så att man slipper föda ett sjukt barn.
Men jag håller med dig om att man ska berätta om det. Iaf till de närmaste. :)
Trackback
