Svart sägs vara sorgens färg.
Jag kan ju knappt sova p.g.a min äckliga hosta. Mamma ringde och ringde, var tvungen att ignorera det för att jag vill sova när jag väl kan. Om det är nåt jätteviktigt ringer hon till Micke tänkte jag.
Sen ringer jag upp då berättar hon att hennes morbror (den yngsta av alla barnen, 7 barn) har dött.
Han hade leukemi, blev friskförklarad. Men tyvärr stötte det på komplikationer och nu är han borta.
Jag minns honom inte så mycket. Men mamma är jätteledsen. Hon växte upp hos gammelmormor istället för mormor, så mamma och morbror Hugo har växt upp mer som syskon. Han var ett år äldre än mamma.
Jag vet att han var jättesnäll och skämtsam. Det är ett svart moln som ligger över östersund just nu.
Det är där stora tjocka släkten bor. En annan jobbig del är att min gammelmormor lever, hon blir 103 år gammal i år. Tänk er in i hennes situation. Hennes minsting har dött före henne, han var bara 55 år.
Medans hon får leva vidare i en väldigt hög ålder. Hon måste ta det här väldigt hårt. Stackars!
Mina tankar går till Hugos familj. Framförallt hans fru Lena.
Jag tycker det är så jobbigt när någon går bort.
Hoppas hans själ får ro.
R.I.P.
Nu har ännu en god människa fått lämna livet här på jorden.
Hoppas vi alla ses nånstans igen.
Kommentarer
Trackback
