Malin

Jag vet att alla skriver om Norge, men jag måste fan också göra det.
Det äcklar mig nåt fruktansvärt. Jag har ont i magen, i går brast jag ut i tårar och kunde inte sluta.
Micke fick sitta och trösta mig. Tror att det handlar om allt möjligt som försiggår.
Jag blir så trött på denna värld. Sen tänker jag hur kan jag vara så "självisk" att sätta barn till denna värld, denna värld som är på väg under känns det som.
Mycket hemskt som händer i världen, men det här är ett av dom värsta. Kanske för att det är så nära oss.
Svenskar och norskar är ju inte olika. Många av mina tankar går till det anhöriga i Norge. Jag har stannat upp flera gånger under dessa dagar och tänkt på det som har hänt. Jag har tänkt på vad jag skulle vilja göra med honom. Man blir så arg, ledsen och helt förtvivlad.
Jag har så mycket mera som jag vill säga och skriva. Vissa ord kanske inte ens tåls att skrivas ner, andra borde jag egentligen skriva ner.

Jag är ledsen, har ont i hjärtat. Jag sörjer med dom i Norge. Tänker hela tiden tänk om det var nån från min familj där. Så tänker man väl alltid? Sen sätter man sig in i deras situation. Det är det enda sättet att göra det, att tänka att det är ens egen familj.
 Min vän bor i Norge, vart orolig för henne. Men såg att hon var aktiv på facebook så min oro släppte där. Skönt.

Ta hand om alla era nära och kära. Jag ska skämma bort alla med kärlek. Nu får jag en bebis snart som jag ska överösa med kärlek. <3