Gråter....
Finns det nån som börjar gråta lätt, så är det JAG! Åt det mesta faktiskt. Men det jag gråter mest till nåt jag kan "connecta" med. Jag känner med det på nåt sätt, plus djur och barn såklart. Om det är nåt som hänt små barn eller djur nåt. Eller om det "bara" är en film som invloverar barn/djur.
Jag gråter hur lätt som helst. Sen kan jag bli arg typ på Micke, när han flinar åt mig, eller mer sur och säga till honom : "Men du fattar inte, det är ju så vackert att haren vill hjälpa räven över bäcken..." typ.
Är nån mer så?
Jätte många jag känner tycker att jag är töntig som gråter så lätt, och jag får känslan av att dom flesta tycker att det är ett svaghetstecken att gråta.
Jag känner inte alls så! Gråt ligger nära till skratt, många många tar till skratt istället. Men det ser ingen som tecken på svaghet?
-Att våga gråta inför andra oavsett vad det är gör mig stark. Jag är en väldigt glad person, skrattar mer än jag gråter såklart (haha). Ibland vill jag bara störtböla, för mig är det skönt. Ett sätt att rensa systemet.
Så bli inte förvånad om du sitter brevid mig i soffan och jag störtbölar. Sån är jag. Inget jag skäms över, inget jag är stolt över heller. Jag bryr mig inte om det faktiskt. Jag är bara sån.
Ska jag vara ärlig så är det väl konstigare om man ALDRIG gråter?
Men jag kanske ska tillägga att jag är en väldig känslig person. Jag har många sidor, många av dom sidorna har folk inte sett. Men känslig är väl en av dom, det är väl den känsliga sidan som tar fram tårarna hos mig :)
Men den sidan har nog många sett, haha!
Kommentarer
Trackback
