Hejsan dagboken.
Såg att mina senaste inlägg hade rubrikerna "trött". Rolig jag är.
Måste berätta en sak. Den dagen jag "kom ut" att jag var gravid.
Så började en kompis att prata med mig på FB-chatten. Det var väldigt längesen vi pratade.
Jag tyckte det var så konstig, hon grattade mig och så. Jag fick känslan av att hon var gravid.
Mycket riktigt, det var hon. Hon frågade mig lite om råd och så, undrade vad hon skulle göra.
Att döma av hennes prat var hon inte redo för barn. Hon kände så lite själv också. Hon visste in om hon skulle göra abort eller behålla barnet. Killen stod bakom henne till 100 %, men dom hade haft det lite upp och ner.
Jag sa att hon bara skulle följa sitt hjärta, och om hon beslöt sig för att behålla barnet så skulle alla saker lösa sig på vägen. (Vill inte gå in på så mycket, hon får vara NN )
Hursomhelst, i sommar hade hon planerat att resa, åka på olika saker... Att vara gravid förstörde mycket av hennes planer tyckte hon. Det gick nån vecka, jag frågade henne vad hon hade bestämt sig för.
Det vart abort. Hon hade bokat tid och så. Nu är den gjord. Jag gillar inte abort sådär värst mycket. Men jag dömer vekrligen ingen, och det var rätt gjort utav henne.
Jag kommer bli den yngsta mamman av mina vänner. Det är jag glad över.
Har alltid velat varit ung mamma. Även fast jag blir 26 nu med mitt första barn, så är jag fortfarande ung.
I jämförelse med dagens mammor, som är närmare 30. Tycker inte ALLS att åldern har nån betydelse när man skaffar barn, utan det är sakerna runtomkring en. Ens egen mognad, och huvudsaken att man känner sig redo.
Okej, man kanske inte ska vara 13 år eller typ 42.. Sen tycker jag att man ska vara två. Inte en. Ensamstående mammor ser jag upp till, dom är starka individer.
Men barnet förtjänar en pappa, så behåll inte barnet för din egen skull utan för ERAN skull.
Jag har växt upp med en pappa på håll.
Önskar verkligen jag hade haft en pappa där hela tiden, det ska väl varenda barn få ha?
Nu kanske jag kommer låta elak, men när många vill "LEVA LIVET" är det fest dom menar, supa skallen i småbitar och så! Men jag har fan länge saknat nåt. Jag vill leva livet, men jag vill ha minnen. Resor, upplevelser.. Bara kanske en shoppingdag, umgås och kanske äta en middag med mina allra bästa tjejkompisar, åka på SPA med Micke, gå på Disneyland. Är inte det och leva? Ja det kostar pengar, men vad gör det inte om man super minst 2 gånger i veckan då? Nej förlåt, men jag sätter ner foten. Det är ASKUL att festa, men låt det inte bli en vana.
Har märkt att jag har så SJUKT mycket roligare nu när jag har festat på senare tid för att jag inte gör det så ofta.
Det mister sin charm om man gör det för ofta, precis som med andra saker.
Nu ska jag bli mamma, vem är med mig på min första fylla sen då? Då har det gått ett tag, haha..
Nej men ärligt talat man bruka säga lev dagen som om det vore din sista. Allvarligt talat vill man vara full som en kastrull? Nej.. Tror inte det. Jag lovar mig själv att jag ska börja göra mer saker sen när barnet kommer.
Jag är så lycklig över barnet, längtar verkligen!
Nu kommer jag bli sjukskriven igen för illamående och så! Så jobbigt. Går aldrig över :(
KRAM PÅ ER!! :)
Kommentarer
Trackback
