Vuxen?
Jag kom och tänka på att jag fyller 25 i år. Är man vuxen då? Vad betyder vuxen?
Många av mina vänner kan säga att jag är en tant, betyder det vuxen då eller?
Många som är äldre än mig kan säga "lilla gumman" till mig och typ klappa mig på axeln.
Är det så att dom i min ålder finner mig mogen och vuxen, medans dom som är 35 plus tycker att jag är en liten skit?
Jag märker att min mamma tycker att jag är vuxen, hon blir 53 snart. Man känner väl det i hjärtat själv. Jag vet när jag blev vuxen i alla fall. Sen om jag har lekt omkring och flamsat vid sidan av är en sak och det gör mig inte omogen.
Herregud man vill väl behålla barnasinnet, har jag inte rätt?
Jag är vuxen nu, blev det för några år sen. Har jobbat sen jag vart sexton. Har gått igenom mycket i mitt liv som har gett mig erfarenheter och skinn på näsan. Just nu prioriterar jag hem och körkort. Det kostar mycket, det gör det.
Känns som att ibland kan inte vissa vänner acceptera det. Jag tjänar väldigt bra pengar, det gör jag.
Och bara för att man gör det får man inte säga: "Nej jag har inte råd att följa med på den där festivalen.."
Jag har råd, kanske tio gånger om. Men jag prioriterar inte det bara. Och det gör mig till tant? Eller kanske vuxen?
Jag har ett jobb där jag har råd att göra allt JAG vill, såg ni det? JAG vill.
Micke skulle aldrig tvinga på mig nått, men det kan vissa vänner göra. I bland kan dom till och med bli sura.
Det känns omoget för mig. Jag älskar mina vänner jätte mycket, klart att jag vill göra saker med dom.
Men jag vill göra saker ALLA vill göra, som ALLA tycker är kul. Inte bara kanske en, eller två personer tycker är kul och dessutom har tvingat med sig de andra.
Nu säger inte jag att det här är min vardag, men det här har hänt mig nån gång. och jag förknippar det lite med mognad.
Jag vet inte om jag har tvingat någon nån gång att verkligen följa med mig på nått, har jag säkert gjort.
Men jag gör det aldrig nu. Frågar en gång, eventuellt två gånger, vill dom inte så OKEJ.
Kom i håg en sak, att vänner är viktigt, utan dom skulle man inte ha kul. Inte ett dugg kul. Nu har jag turen att ha en syster så skulle jag inte ha några vänner skulle jag ha världens roligaste syster i alla fall.
Hursomhelst så ska man vara rädd om sina vänner. Jag märker på mina vänner vilka olika vägval vi gjort. Ibalnd hörs vi inte på flera månader, men när vi väl hörs då är det som om det vore i går.
Var försiktig med varandra, och tvinga inte varandra till saker. Och säg inte nej för ofta heller, då kanske dina vänner sluta fråga dig. Hoppas ingen av mina vänner känner sig "utpekad". Detta handlar inte om nån speciell, utan om alla man känner. Folk som pratar på jobbet om sina vänner, mina vänner, andras vänner överhuvudtaget.
Detta blev ett långt inlägg.
Vet ni vad tant Malin ska göra nu?
Stuvade makaroner och falukorv, för det har min gubbe önskat sig.
( Hatar när tjejer/kvinnor under 60 säger gubbe om sin pojkvän/man , haha)
Kommentarer
Trackback
